Att springa en ultra – ja, längre än ett maraton alltså – är en av de mest givande och berikande utmaningarna i livet som nästan alla – med lite driv, ambition och tid till hands – kan klara av. Men hur vet du om just du är redo att genomföra en?

Hur visste vi att vi var redo att springa vår första ultra, till exempel? Tja, vi visste att vi ville ha barn så småningom, och vi visste att vi ville springa det där första ultraloppet tillsammans. Därmed visste vi också att vi var tvungna att göra det nu – annars skulle det kanske dröja länge innan vi kunde träna inför och springa ett ultramaraton just tillsammans. Vi hade tidigare sprungit några trail/fjällhalvmaraton, och med sex månader kvar tränade vi järnet för att genomföra vår första ultra tillsammans. (Det slutade med att vi väntade några år till med skaffa barn, men det är en annan historia.)

Det här är inte på något sätt en komplett lista över “förhandskraven”, men om du nickar igenkännande till några av punkterna nedan är det en indikation på att du kan vara redo att ta steget in i ultravärlden (och som du kommer att älska den!)

Du har tid OCH energi.

Att träna inför en ultra kräver inte bara att du har tid till mycket träning varje vecka, utan också att du har energin att göra jobbet. Om livssituationen överlag – oavsett om det handlar om till exempel jobb, familjeliv eller andra fritidsintressen – är sådan att du inte kan återhämta dig ordentligt från dina löppass, så är kanske inte just nu den bästa tiden att påbörja din ultraresa.

Du har sprungit ett maraton förut.

Att springa ett maraton är ingen förutsättning för att springa en ultra. Inte alls. Vi sprang båda 90 km som vår första ultra utan att någonsin ha sprungit ett maraton(lopp) tidigare. Med det sagt, om du har sprungit ett maraton någon gång förut så vet du hur det känns att springa (relativt) långt och utmana dig själv under en lång tid, och du vet vilket träningsjobb som krävs på förhand. Även om det fortfarande skiljer 8 km mellan ett maraton och 50 km (den första “officiella” ultradistansen), så är det ju inte så långt i slutändan – och den ofta ombytliga terrängen och mycket mer avslappnade och vänliga gemenskapen du hittar i samband med ultraevenemang kan till och med göra det lättare att fullfölja ett ultralopp än ett klassiskt asfaltsmaraton.

Du kan springa ett tre timmar långt långpass utan vidare.

Långpasskontinuitet över tid är en av de viktigaste aspekterna av din träning inför en ultra. Om du redan kör ett långpass varje vecka – och särskilt om du kan springa ett tretimmars vecka ut och vecka in utan att det är en särskilt stor grej – så är du redo för en ultra. SÅ redo.

Du är vän med att ta pauser under dina löppass.

Oavsett om du stannar för att fylla på med energi och vatten, ta en bild på utsikten eller gå uppför en backe så har du liksom inga problem med att pausa en stund och vet att det inte kommer att förstöra träningseffekterna av passet. I den mer tidsfokuserade banlöpnings- och maratonvärlden tror många (felaktigt) att om du stannar till det minsta under passet så innebär det ett misslyckande. Du har lämnat detta tankesätt bakom dig och känner dig trygg med att time on your feet (tid springandes/till fots) och totalvolym är de absolut viktigaste parametrarna i ultraträningen.

Du kan äta och springa.

För att genomföra en ultra behöver du få i dig många kalorier. Även om vissa kan ta sig genom ett maraton utan att fylla på med energi alls är det inte att rekommendera under en ultra. För vissa kan det ta ett tag för magen att vänja sig vid att ta in energi under ett löppass (till exempel genom sportdryck, gel, barer eller riktig mat), medan andra inte upplever några problem alls. Att kunna fylla på med ordentligt med energi, veta hur man bäst får i sig kalorier och ha en mage som klarar av det är en avgörande nyckel till att kunna genomföra ultror. (Du behöver dock inte kunna att äta och springa samtidigt – det är helt okej att stanna till.)

Du är skadefri.

Visst kan du kan sätta upp ett ultramål – eller åtminstone drömma ultradrömmar – även om du är mitt uppe i en rehabperiod (det kan ju agera en mycket motiverande morot), men om du har haft några allvarliga skador eller hälsoproblem under det senaste året, se till att de är ordentligt åtgärdade innan du börjar planera i detalj inför en ultra. För allvarliga skador – där du har varit borta från löpningen i sex månader eller mer – så rekommenderar vi att ha minst sex månader till ett år av problemfri löpning bakom dig innan du ställer in siktet på en ultra.

I slutändan är du alltid redo att springa en ultra.

Kanske inte just precis denna minut, eller denna vecka – eller ens den här månaden. Men så länge du har lite löpning i kroppen går det absolut att få in tillräckligt med träning för att klara ett 50 km-lopp på mindre än sex månader. Nu är en alldeles förträfflig tidpunkt att anmäla dig till en ultra – och du kommer säkerligen inte att ångra dig!