Söndagsintervjun: med podcasten Huskys Magnus Ormestad

Det är med både glädje och stolthet som vi presenterar vår första intervjugäst år 2021 tillika en av våra absoluta favoritmänniskor: Magnus Ormestad. Magnus är hjärnan och rösten bakom den omåttligt populära podcasten Husky, vilken har blivit lite av en institution i det svenska friluftslivet sedan dess premiär 2013. Han har intervjuat över 200 gäster med alla möjliga slags yrkestitlar – allt från proffslöpare och -skidåkare till naturfotografer och VD:ar – och har hittills lyckats leverera avsnitt efter avsnitt med genuina, meningsfulla och vackra samtal oavsett vem som suttit framför honom. Inspiration att följa sina egna drömmar och våga leva ett ovanligt liv råder det ingen brist på, och varje liten inblick i gästernas liv känns som en liten skatt.

Med andra ord vet Magnus vad han gör när han pratar med folk – och vi har haft väldigt höga tankar om honom ända sedan vi träffades för första gången. Det var för ett par år sedan, och anledningen var att vi skulle känna in om ett poddavsnitt med oss kunde vara något. Magnus såg något värt att utforska vidare, och vi har kallat varandra vänner sedan dess. En trevligare och mer sympatisk kille är svår att hitta, och vi är så glada att han vill dela med sig av lite av hans eget – tämligen okonventionella – liv här med oss. För ovanlighetens skull inte den som ställer frågorna – här kommer Magnus Ormestad.

Vad gjorde du innan du började med Husky? Och vad fick dig att vilja byta bana?

Jag gjorde väldigt många olika saker men inget som jag egentligen ville göra. Jag jobbade på ett finansbolag men det var helt fel väg för mig. Trots bra kollegor så var det ett jobb som åt mig upp inifrån och det fanns inget lyckligt slut på historien om jag hade varit kvar där.

Jag har en examen i statsvetenskap men på grund av en oavslutad magisterexamen fick jag aldrig någon bra och tydlig ingång i arbetslivet – istället halkade jag in på en massa nödlösningar. Till slut hade nödlösningarna blivit min yrkesbana och det skadade mig på ett ganska djupt plan.

Lite parallellt med detta återupptäckte jag min kärlek för natur och friluftsliv, kanske särskilt topptur och offpiståkning. Livet i bergen eller drömmen om dem helt enkelt. Detta blev en livsnödvändig ventil för mig då vardagen i form av jobb bara kostade en massa energi.

Så fick jag plötsligt en idé om att jag borde starta en podd inom outdoor. Det tog några månader innan jag kom på vilket format det hela skulle vara i – men sedan gick allt så fort och kändes så otroligt självklart. Detta var under 2012 och i mars 2013 lade jag upp det första avsnittet. Allt som hänt efter det är jag så otroligt tacksam, och oerhört stolt, över.

Vi ser dig som the best in the business. Känner du att vet vad du håller på med? När klickade det i så fall för dig?

Haha, som svensk är det ju svårt att hantera så fina komplimanger – men jag fortsätter på det osvenska spåret och konstaterar att jag alltid haft det otroligt lätt för att se, förstå och prata med människor. Jag är verkligen oerhört nyfiken av naturen och fascineras av sociala strukturer, flöden och trender. Så när jag får möjligheten att träffa alla de här inspirerande människorna som alla valt en oftast häftig väg i livet kommer intervjun och frågorna helt naturligt.

Magnus och nyaste tillskottet i familjen, valpen Smilla, på Rosendals Trädgård i Stockholm.

Vilka verktyg, tankar, böcker, människor osv. hjälpte dig att våga ta klivet och bli din egen?

Bra fråga. Jag vet egentligen inte. Det är nog en massa små bitar där kanske den viktigaste är min egen strävan efter att hitta ett utlopp för mina drömmar och en kreativitet. Lika delar desperation som övertygelse för att den här idén faktiskt skulle kunna bli något. Jag har en del vänner som jobbar med musik eller ljudproduktion, de var viktiga för det tekniska såklart. Men annars är jag självlärd. Jag kände inte någon annan som startat en podd då – nu finns det väl en podd i varje kvarter.

Efter starten blev det annorlunda då jag inspirerades av mina gäster, som oftast valt bort det mer vanliga livet och istället följt sina drömmar. Jag sögs med i deras entusiasm, blev mer övertygad att följa min dröm. Och de avsnitt som jag lade ut kom att bli laddade med stora doser inspiration som jag vet att lyssnare berördes av. Jag vet att somliga har ändrat sina liv efter att ha lyssnat på mina avsnitt och det är nästan svårt att greppa. Jag blir oerhört glad och stolt av det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Oj. Jag har nog inga strukturer eller rutiner, iallafall inga som jag är stolt över, haha! Ibland våndas jag över att jag inte producerar något, våndas över allt jag INTE gör och allt jag borde göra – men somliga dagar flyter allt på i perfekt flow då jag knyter kontakter, inspireras till intervjuer och skriver manus till kommande inspelningar på löpande band.

Jag både älskar och hatar att jobba under full frihet – efter ett tag verkar det som om pendelrörelserna blir allt kraftigare: då det är bra är det som en saga men då det inte känns bra är det verkligen tufft och man känner sig tämligen värdelös.

Det är ju onekligen speciellt då jag ”bevakar” och researchar möjliga gäster som gör häftiga saker utomhus samtidigt som jag sitter inne vid en dator och drömmer mig bort, men det där blir ju ett mind game som vi alla måste hantera. Ingen kan ju göra allt hela tiden, men detta är ju samtidens sociala medier i ett nötskal.

Har någon särskild podd-gäst haft ett mer uppenbart inflytande på dig och hur du lever ditt liv?

Svårt att säga. Skulle säga nej – ingen särskild person. Utan mer en samverkan av de över 200 personer som jag fått förmånen att träffa.

Drömgäst i podden? Varför?

Också svårt att svara på. Jag brukar nog vända på det genom att säga att min dröm istället skulle vara att vrida podden till att mer göra reportage med folk om folk. Alltså istället för att bara göra en intervju rakt upp och ned så skulle jag spendera mer tid med dom ”ute i fält”, så att säga, för att kombinera reportage med intervju. Men detta blir allt för tidskrävande rent produktionsmässigt och svårt att förena med podden idag.

För rent krasst tror jag att om man får göra en intervju med någon av de allra största så kommer denna intervju bara bli en i mängden av hundratals intervjuer som hen redan gjort – och då tycker jag att det känns lite tråkigt. I de fallen vill jag hitta något ämne som sticker ut lite – för att utmana gästen och även ge lyssnaren något nytt. Om jag fick intervjua Alex Honnold exempelvis så skulle jag kanske inte prata ett ord om klättring. Om ni fattar.

Om du inte behövde tjäna pengar, hur skulle ditt liv se ut? Skulle du fortfarande vilja möta nya människor och intervjua dem?

Ja gärna, kanske ett avsnitt i månaden, och då mer som reportage än intervju. Och med en redaktion istället för ensamjobb hela tiden.

Hur såg din relation till natur och friluftsliv ut som liten? Har det alltid varit en betydande del av ditt liv eller kommit och gått?

Jag är verkligen uppvuxen mitt i skogen och det har färgat mig i grunden. Vi hade inte mycket pengar och reste aldrig utomlands – istället var vi ALLTID ute i skogen paddlade kanot, vandrade i fjällen, åkte skidor, tittade på fåglar, grillade korv, tältade på små öar i skogstjärnar och det var verkligen otroligt roligt. Kan aldrig minnas att jag saknade något annat – det var ALLTID roligt att vara ute med familjen och våra två hundar.

Vi hade ett gammalt trähus med en massa vedspisar som var tvungna att brinna om det inte skulle vara kallt vintertid. Det blev ofta strömavbrott på vintrarna men vi tyckte nog alla att det bara var mysigt och lite äventyrligt.

Längtar du någonsin efter att flytta tillbaka hem till lilla byn i Dalarna? Eller landsbygd någon annanstans?

Ja absolut, kanske inte just till Ludvika men jag kan absolut se mig själv bo någonstans längre inåt landet och gärna norröver. Men vi har en liten familj som dessutom är ganska utspridd så det blir stundtals svåra kalkyler då man ska hitta den där perfekta punkten som passar alla. Det går ju givetvis inte att finna så då har vi blivit kvar i Stockholm – men nu bor vi superfint på Värmdö och vi har riktig natur otroligt nära, så allt skulle kunna vara mycket värre, haha!

Nu har vi ju dessutom skaffat såväl vedeldad kamin och en hund plus att vi har en katt sedan tidigare, så det blir lite som min barndom ändå.

Vad upplever du har hänt i friluftslivs- och outdoorvärlden de senaste sju åren? (Dvs. sedan du startade Husky)

Den största förändringen är ju onekligen att allt med outdoor blivit så otroligt trendigt i så gott som alla kretsar och alla sektorer – något som var på god väg redan innan Corona bör tilläggas.

Allt fokus på exempelvis vandring och traillöpning gör det ju allt lättare för allt från guider till varumärken att växa då efterfrågan bara ökar och det är ju oerhört kul att se. Sedan kommer vi nog se än mer fiske, resa med taktält, ”gravelbike” och allmänt cykelturistande. Och ju fler som upptäcker allt detta, desto fler kommer att trilla in på toppturande, klättring och så vidare. Så jag har svårt att se ett slut på denna trend i dagsläget och det är ju fantastiskt kul.

Hur får du/ni in natur och friluftsliv i er son Henrys liv?

Alltså än så länge är det på en väldigt enkel nivå – vi går mycket på promenader i de fina skogarna runt knuten och han älskar verkligen det. Jag tror inte att man ska känna någon panik om han aldrig vintertältat och bestigit Kebnekaise innan han fyller fyra, så att säga. Jag vill att han ska känna sig hemma i skogen och i naturen – att han inte ska tycka att det är obekvämt att ge sig ut oavsett väder och årstid. Resten kommer att komma naturligt.

Det jag kan säga är att varje gång som vi är ute och går i skogen brukar han gå runt och gnola och sjunga för sig själv – och jag tar det som ett fint litet tecken på att det är väldigt roligt att skutta runt i blåbärsriset.

Magnus med sonen Henry.

Vilka aktiviteter drömmer du om att göra tillsammans med honom (så småningom)?

Helt klart skid- och snowboardåkning. Att kunna gå toppturer tillsammans, och längre fjällvandringar på sommar och höst.

TV-programmet Go kväll ber en gäst i veckan dela med sig av en drömmiddag. Personen i fråga berättar vilka fyra gäster (kända/okända, döda/levande, personer man känner/inte känner osv) man bjudit in och var man är någonstans. Om vi ber dig göra samma sak, hur låter svaret?

Mohammad Ali, jag har länge varit oerhört intresserad av honom och är helt övertygad att han skulle vara en oerhört intressant person att dela en middag med.

Jane Goodall, alltså wow de historier som hon måste sitta på, och de insikterna!

Göran Kropp. Det känns som om det vore tjänstefel av mig om jag INTE bjöd med honom till bordet. Givet sällskap också då han inspirerat så många av mina tidigare gäster i Husky, det är nog svårt att överdriva den påverkan han har haft på den lite mer banbrytande delen av svenskt friluftsliv. Han var en person som kunde visa att nästan allt var möjligt.

Sedan skulle jag faktiskt vilja ha med den som ligger bakom konstnären Banksy. Och om hen läser detta: jag lovar att inte avslöja din identitet efter vår middag!

Vi sitter i en anspråkslös timmerstuga i norr. Det är vinter, mycket snö och det är en oproportionerligt stor öppen spis i stugan som även har stora fönster med utsikt över snötyngda granar och inbjudande berg.

Nu är vi ute i skogen, tältet är rest och brasan är igång. Vad lagar du allra helst?

Alltså jag är den LATASTE när det kommer till att laga mat utomhus – det blir typ alltid portionsmat. Eller korv.

Men varför inte en schysst risotto med mycket parmesan och svamp från skogen, det skulle jag nog kunna styra upp med lite tålamod och en schysst stekhäll. Och en flaska rött till det.

Men man ska inte underskatta korv!

Den här frågan lånar vi från entreprenören, poddaren och författaren Tim Ferriss. Vilken bok har du rekommenderat/gett bort till flest personer?

Jag känner mig som en oerhört okultiverad person just nu men kan inte komma på någon bok som jag vet att jag rekommenderat mer än en gång. När Paul Auster och William Gibson släpper nytt köper jag dem alltid och just nu håller jag på med Klas Östergrens senaste. Och den trilogin vet jag ju att jag har rekommenderat förut – så det får kanske bli mitt tips.

Ok då, får nog kanske även säga Hemingway, jag har nog faktiskt rekommenderat Hemingway tidigare.

Och sist men inte minst – det vi frågar alla: vad är din favoritsmak på glass?

Oj. Klart svåraste frågan hittills. Pistage tror jag. Men jag har ätit en sagolik smak som var typ rosenvatten och saffran – otroligt gott. Och i Berlin åt jag en sagolik kombination med en kula bitter, mörk choklad och en kula salt jordnötsglass. Löjligt gott.

Tack så hemskt mycket, Magnus, för att du ville vara med! För er som är nyfikna på att börja lyssna på podcasten Husky följer här tre heta tips på grymma avsnitt:

Ett liv präglat av skidåkning: Janne Tjärnström, #252

Energiboosten och traillöparen Jennifer ”Jejje” Asp, från 800 meter till Ultra-Trail, #168

En av världens absolut bästa ultra-trail löpare: Mimmi Kotka, #156

Och vi kan inte låta bli att tipsa om Episode 28, “Live Slow Run Far” with Michael and Sophia Miracolo, vilket är det som vi hade äran att få vara med i. Härlig lyssning önskar vi!

Den översta bilden har tagits av Petter Engdahl.

Click here for post in English: The Sunday Interview with Husky Podcast’s Magnus Ormestad